Tolv år sen
Idag är det tolv år sen min pappa gick bort.
Nerdragen bland ström i vattnet, med alkohol i blodet och utan flytväst.
Skulle rädda sin bästa kompis från att försvinna ifrån alla nära och kära och istället blev världen två människor fattigare.
Du togs ifrån oss, vattnet tog dig ifrån oss, ifrån mig.
Du lämnade mig kvar här, ensam utan dig.
Det är fortfarande för mig oförståligt att du aldrig kommer tillbaka hit till mig, att jag aldrig mer ska få träffa dig, du som är en del av mig, du som gjort att jag finns här idag.
Jag blir både arg och ledsen när jag tänker på dig, arg på dig för att du var så jävla dum i huvudet och hoppade i när du visste att du inte skulle komma upp, full och utan flytväst i strömt vatten..
Ledsen för att du som är en del av mig aldrig kommer tillbaka hit.
Jag saknar dig och tänker på dig varje dag, det går inte en dag utan att du dyker upp i tankarna och sätter igång både tårar och känslor.
Du kommer alltid vara en del av mig, oavsett om du är i himlen eller här på jorden med mig.
Jag älskar dig pappa!
