...

Ibland vill jag bara lägga mig ner och sluta med det gör jag, sluta med allt, bara ge upp!
Det slår tillbaka, det slår mig rakt i ansiktet, som en smäll av någon som verkligen hatar en.
Som ett slag av hat, hur kan du, varför fortsätter du, ge upp.
Det gör ont, jag förstår inte varför jag plågar mig själv, förstår inte vad som förstör så mycket.
Undra om jag skulle klara mig utan..
Vad skulle hända?

Jag vågar inte leka med den tanken..
Och ni förstår inte ett skit!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0