tokjohannas

Timmarna börjar närma sig morgon, och här ligger jag, som vanligt och inte kan sova...
Denna gången har jag dock något att skylla på, nämnligen mina jävla öron, eller mitt jävla öra om jag ska vara korrekt.
Har fått en inflamation i hörselgången, och den vill inte ge sig, har druckit två treo, tagit två alvedon och en naproxen på loppet av fyra timmar, och det vägrar att ge sig, jag blir galen, kan inte sova för det gör så jädra ont, och kan inte vara vaken för det gör så jädra ont, åh hugg av mig örat någon!!

Men kan man inte sova, så kan man alltid roa sig på annat sätt...
Jag har valt att roa mig genom att sätta på sally avsnitten, hon är förjävla go den.
Jag hoppas verkligen inte att ni har missat detta, Maria Lundqvist spelar en 34 årig biblotikarie som fortfarande bor hemma hos sin pappa, misslyckas med i stort sätt allt hon gör och är allmänt dum i huvudet, jag har nog sett dessa avsnitt 300 gånger, minst, för jag kan varenda replik i varenda avsnitt, haha!

Ni ser ju bara, haha!

På tal om filmer, är det någon som har sett ice ages 3? och isåfall, var den bra?
Jag är nästan helt säker på att den är bra, jag menar, har man lyckats göra två så bra filmer så ska man väl ändå lyckas med den trejde också, eller så kanske det är tvärtom, har man gjort två bra så blir den här superkass?
Jag får nog besöka en bio salong snarast och undersöka detta!

Han drunknade i en olycka när jag var sex år, och jag tänker på honom i stort sätt hela tiden.
Att livet kunde vara så orättvist hade jag hört många många gånger, men det var inte förens min pappa togs ifrån mig jag insåg att det verkligen var sant, livet är så otroligt jävla orättvist, vem är det som bestämmer att ett nyfött barn ska dö? vem är det som bestämmer att någon ska behöva mista sitt syskon eller barn i en bilolycka? vem bestämmer att tusentals människa ska dö i en våg? vem bestämmde att min pappa skulle drunkna?
När min pappa försvann från mig förstod jag inte på riktigt att han aldrig skulle komma tillbaka, det är sånt som kommer senare i livet, det har inte klarnat upp för mig förens nu på senare år, jag sa till mamma i flera år att pappa hade rest bort, att han snart kom tillbaka, men hur länge jag än väntade så kom han aldrig, jag var lika besviken varje kväll när jag gick och la mig, han hade inte kommit hem.
För er som har era föräldrar kvar, jag säger bara, bråka inte i onödan, be inte era föräldrar dra åt helvete, hata dom inte, dom betyder mer än ni tror, och när dom försvinner ur ens liv så är det som att halva hjärtat försvinner med ner i graven.
Det är dagar som dom här man bara vill försvinna en stund, hälsa på där uppe, jag hade gärna dött för en dag, men jag vill tillbaka sen, och jag vill ta med mig pappa ner här igen, han hade inte levt färdigt, han var inte klar här.
Men jag blir arg ibland också..
Hur fan i helvete kunde han åka upp dit utan mig? hur i helvete kunde han lämna mig här? varför stannade han inte hos mig? varför är han inte hos mig? alla andra har ju, varför har inte jag?
Många frågor jag tyvärr aldrig kan få svar på, men allt har ju en mening? får väl hoppas på det och se ljust på framtiden, fast det är sjukt jobbigt och man blir ledsen ibland, sitter och gråter en hel dag, sen känns de lite bättre, det kommer igen, försvinner, jag vet att min pappa vill se mig lycklig, han vill inte att jag ska gråta, jag försöker vara stark för hans skull, jag vill att han ska vara stolt!

Jahaja, nu var det ett tag sen igen!
Dom senaste dagarna har bara varit så jädrans röriga och jag har varit alldeles för upptagen för att ägna mig åt bloggen!
Studenten var väl inte roligast direkt, tyckte så jädrans synd om alla som tog, att just studenten dagen skulle bli så regnig och tråkig, men det är ju som vanligt på skolavslutning och studentdan.

Min man hade det väl inte heller tur med vädret som skulle ut och cykla, men honom gick det ingen nöd på (tyvärr) , han cyklade med svart/gröna byxor, (som fortfarande var vita när han lämnade mig på morgonen) krasslig röst och stank öl som en alkoholist, men som sagt, han cyklade och såg glad ut, jag därimot satt i Töreboda och var orolig som en gnu, men jag hade trevligt jag med :)

Igår var jag med Johanna och Rasmus, vi var ute och åkte lite bil på kvällen och när jag kom hem klockan halv fyra på morgonen, låg en trött men väldigt söt pojkvän och väntade i min säng, åh mysgrisen!

Orkar ni läsa mer?!

Just nu sitter jag hos Johanna och gör väl inte speciellt mycket, myser, det är livet det!

Ska gå ut och kika en sväng om en stund, ta lite luft, en promenix, ska spendera natten här!

Nu skiter jag i om ni orkar läsa mer för jag orkar inte skriva mer :)!
Puss och kram

Love Johanna!