Pappa
Han drunknade i en olycka när jag var sex år, och jag tänker på honom i stort sätt hela tiden.
Att livet kunde vara så orättvist hade jag hört många många gånger, men det var inte förens min pappa togs ifrån mig jag insåg att det verkligen var sant, livet är så otroligt jävla orättvist, vem är det som bestämmer att ett nyfött barn ska dö? vem är det som bestämmer att någon ska behöva mista sitt syskon eller barn i en bilolycka? vem bestämmer att tusentals människa ska dö i en våg? vem bestämmde att min pappa skulle drunkna?
När min pappa försvann från mig förstod jag inte på riktigt att han aldrig skulle komma tillbaka, det är sånt som kommer senare i livet, det har inte klarnat upp för mig förens nu på senare år, jag sa till mamma i flera år att pappa hade rest bort, att han snart kom tillbaka, men hur länge jag än väntade så kom han aldrig, jag var lika besviken varje kväll när jag gick och la mig, han hade inte kommit hem.
För er som har era föräldrar kvar, jag säger bara, bråka inte i onödan, be inte era föräldrar dra åt helvete, hata dom inte, dom betyder mer än ni tror, och när dom försvinner ur ens liv så är det som att halva hjärtat försvinner med ner i graven.
Det är dagar som dom här man bara vill försvinna en stund, hälsa på där uppe, jag hade gärna dött för en dag, men jag vill tillbaka sen, och jag vill ta med mig pappa ner här igen, han hade inte levt färdigt, han var inte klar här.
Men jag blir arg ibland också..
Hur fan i helvete kunde han åka upp dit utan mig? hur i helvete kunde han lämna mig här? varför stannade han inte hos mig? varför är han inte hos mig? alla andra har ju, varför har inte jag?
Många frågor jag tyvärr aldrig kan få svar på, men allt har ju en mening? får väl hoppas på det och se ljust på framtiden, fast det är sjukt jobbigt och man blir ledsen ibland, sitter och gråter en hel dag, sen känns de lite bättre, det kommer igen, försvinner, jag vet att min pappa vill se mig lycklig, han vill inte att jag ska gråta, jag försöker vara stark för hans skull, jag vill att han ska vara stolt!
Blir alltid lika rörd av när jag här sånt här :/
jag fattar att du har det jobbigt :/<3
din pappa var en av de snällaste personerna som funnits!
Det värmer Amanda! <3
Väldigt fint skrivet tycker jag, du har alldeles rätt när du skriver att man inte ska bråka med sina föräldrar, dom som har sina kvar. för så hemskt det är när sånt här händer.
man ska verkligen ta vara på tiden man har med sina nära och kära.